Vecka 8 (7+0)

Ja då har jag alltså gått in i vecka 8 enligt gravid appen som jag använder. Jag har alltså varit gravid i hela två månader, vilket känns helt galet!

Tidigare i veckan fick jag en känsla av att någonting inte stod rätt till. Alla tankar på att jag var gravid försvann och jag kände mig plötsligt väldigt tom. Symtomen är kvar - jag har ont i brösten, är trött och har torra slemhinnor, men i övrigt kände jag ingen molande värk alls. Igår kom molvärken tillbaka och idag har jag ont i ljumskarna.

Jag är så himla rädd för MA, men som barnmorskan sa till mig så måste jag försöka njuta av att jag är gravid. Jag kommer dock inte kunna det fören jag ser det lilla hjärtat slå nästa vecka.

Barnmorskan

Idag var vi hos barnmorskan. Det är tidigt, men beror på att den klinik vi gått på för att få hjälp också har barnmorskor så det var naturligt att få komma nästan direkt när jag ringde och berättade om graviditeten. Så vi träffade henne idag, en äldre dam med gulligt leende. Men som jag grät! All rädsla bara bubblade ur mig och hon la huvudet på sned och sa att det är mycket hormoner i omlopp nu.. vet itne om jag blev något lugnare av den kommentaren. Men jag kände mig något lugnare när vi gick därifrån iallafall för inget av det som jag känt i magen var enligt henne tecken på MF.

Om tre veckor är det dags för VUL och jag vill att tiden bara ska springa iväg!

Fortfarande gravid.

Ja, som rubriken lyder så är jag fortfarande gravid, ingen blödning än så länge. Pju! Enligt en förlossningskalkylator är jag i vecka 5, medan en annan säger vecka 6. Själv håller jag bara tummarna för att den lilla ärtan ska överleva. Jag hoppas såå.

Gravid!

Idag är det CD 33 och för två dagar sedan visade sig ett svagt sträck på gravtestet, men jag vågade inte lita på det så jag testade igår igen - samma resultat. Idag tog jag ett digitalt test som visade "Gravid 1-2". Jag känner massa blandade känslor, men de känslor som slåss mest är rädslan och glädjen. Jag är superglad och superrädd samtidigt. Åh vi ska få barn! Åh nej, tänk om det blir missfall igen!

Detta är vår tredje graviditet och kanske är det tredje gången gillt. Förhoppningen är ju givetvis att vi får en knodd i februari 2017. Ja, jag förstår hur galet långt fram den tanken hoppar! Jag vill, men vågar inte tro på det.. Jag är såå rädd för ytterligare ett missfall och smärtan som sedan följer. Allt vi kan göra nu är att hålla tummarna för att vi tar oss igenom första fasen och att missfallsrisken därmed minskar.. Jag hoppas såå.