Ruvardag 2

Nu var det längesedan jag skrev här. Det har varit så mycket sista veckorna att jag helt glömt! Vi har gjort äggplock där 4 ägg hittades och fick tillbaka ett igår medan det andra som klarade sig går till frysen om några dagar. Jag hoppas både på det lilla som nu befinner sig i min mage och på det som ännu är i labb.

Att det bara blev 4 ägg känns som en besvikelse, men samtidigt hade jag väntat mig det då dom gav mig så låg dos eftersom det fanns en stor risk för överstimulering. Men de 2 som blev kan ju faktiskt räcka!

Själva äggplocket var ingen höjdare för mig då läkaren bedövade riktigt dåligt, så när han väl stack genom väggen skrek jag i högan sky samtidigt som jag lyfte ur stolen. Barnmorskan gav mig lugnande och så fick jag lustgas, vilket gjorde det lite mer uthärdligt. När ingreppet var klart var jag så snurrig av lustgasen att barnmorskan och min man fick leda mig tillbaka till vårdrummet.

Jag hade inga förhoppningar alls vid denna första IVF. Jag räknade med att inget av de 4 äggen skulle klara sig. Jag såg negativt på allting, antagligen eftersom jag inte ville bli ledsen. Nu när jag sitter här som ruvare, känner jag mig hoppfull och rädd på samma gång. Jag vill ju såå gärna! Vill, vill, vill att detta ska vara IT!

Mina tankar snurrar iväg. Ena timman handlar dom om ett barn i min famn - i andra om förlossningen - i tredje om MA igen. Försöker ta en sak i taget, vara i nuet och låta mig själv hoppas, men det är inte så lätt.

Känner mig just i detta nu gravid som sjutton. Men inte fysiskt utan psykiskt! Vill äta hela tiden. Inte för att jag är hungrig, utan för att jag är rädd för att den lilla ska dö om jag inte gör det.....

Första IVF, sprutdag 1

Då så, mensen är kommen och första sprutdagen var idag! Nu har vi äntligen kommit igång, vilket känns skönt! Första VUL blir om knappt en vecka för att se hur blåsorna utvecklar sig. Det finns en stor risk för att jag blir överstimulerad i och med att jag har PCOS. Händer det så blir det totalfrys, vilket jag givetvis inte vill. Men, men jag håller tummarna för mig själv.

I väntans tider. Mensen, vart är du?

Just nu väntar vi på mens och troligtvis kommer den till helgen alt i början av nästa vecka. När den kommit så ska jag börja med injektioner inför korta protokollet.

Jag känner mig tom inför hela proceduren.. vet inte vad jag ska tänka eller känna, för jag vågar inte tro mer. Är så rädd för att det inte ska funka, att vi aldrig ska få bli föräldrar.