Hur blev julen?

Själva julafton valde jag och sambon att "fira" själva. Inte en enda julsak var framme, inte några ljusstackar eller stjärnor i fönstren och ingen julmat. Vi hade med andra ord ingen jul för ingen av oss orkade eller ville fira någonting som mest kändes som ett hån. "Barnens högtid" kändes sorgligt att uppmärksamma för oss eftersom vi ännu inte fått vårt efterlängtade barn. Kanske får vi fira julafton om 1 år med en liten eller med en gravidmage.

Ägglossning.

Eftersom jag efter behandlingen mer Pergotime nu tycks ha "väckt upp" kroppen så har jag haft egen ÄL nu och vi har verkligen legat så mycket vi kunnat för att det förhoppningsvis ska ta sig denna gång. Mina förhoppningar är nu ganska höga faktiskt och ett hopp växer inom mig för varje dag som går. Ett hopp jag vet kan bli sänkt till botten om ca två veckor. Jag vet inte om och hur jag kommer hantera ett negativt graviditetstest, men jag tar det då... tror jag.

Ledsen.

Ikväll gör det ont att vara jag. Ikväll bildas en klump i halsen. Ikväll rinner tårarna. Ikväll vill jag inte vara med. Ikväll är jag ledsen, arg och besviken på livet för att det inte blev som jag hade tänkt..

Sköldkörtelhormonerna.

Läkaren som utförde laproskopin pratade med mig om mina värden på sköldkörtelhormonerna. Hon ansåg att jag låg för högt för att ens kunna bli gravid, men när jag pratade med min gynekolog förra veckan så ansåg hon att det var fullt möjligt att bli gravid med de värdet. Själv vet jag ju inte, vilket gör att jag tvingas lita på någon av dem.. men vem? Jag kan ju inte skriva ut Levaxin till mig själv, så antingen får jag gå till någon annan som kan skriva ut det (för min gyn vägrade) eller så får jag helt enkelt lita på att jag kan bli gravid ändå som gyn säger.. Jag vill bara bli gravid så denna hemska kamp kan vara över snart!! :(

Jag vill inte prata om barn!

A: "Ska inte ni ha barn snart? Ni har ju varit tillsammans så länge."
B: "Ja, är ni inte sugna!?"
C: "Du hade blivit en sån bra mamma."

Konversationen ovan utspelade sig på jobbet igår och jag fick bita mig i kinderna för att inte börja gråta. "Nä, jag vill göra annat först!" svarade jag kort och ursäktade mig med att jag hade glömt göra en sak i tvättstugan. Där inne stod jag sedan några minuter och tvingade tillbaka tårarna.

Återigen förundras jag av hur klumpiga och ogenomtänkta kommentarer en del människor hasplar ur sig i tid och otid. Vem, med ett sunt sinne frågar arbetskamrater om de inte ska ha barn snart? Jag förstår inte.. kan man inte tänka steget längre innan man ställer en sådan personlig och ev smärtsam fråga? Det är ju inte så att jag frågar de som är singlar "Ska inte du skaffa en partner snart? Ja menar du har ju varit ensam såå länge nu." En del verkar tro att det är lika enkelt att skaffa barn som att skaffa hund.

Så hur gör vi nu?

Jag har pratat med den mottagning som hjälper oss i vår barnlöshet och hon sa "Ja, vi klassar er som oförklarligt barnlösa. Förutom att vi vet att du har PCOS då, men man brukar bli gravid efter att ha tagit Pergotime och det har du ju inte blivit." Jag ville kräkas, men fann mig och frågade istället vad vi gör nu, hur vi går vidare. Hon svarade att vi nu ska försöka bli gravida själva i 3 månader eftersom jag faktiskt haft egna ägglossningar efter de fyra omgångarna med Pergotime. Mina äggstockar tycks ha vaknat och det är ju bra! Jag skulle dock ringa igen om jag märker att ägglossningar och mens uteblir igen och då ska jag få en tablett som hette Letrozol. Om jag har egna ägglossningar de tre kommande månaderna, men inte lyckas bli gravid så blir det IVF.

Jag har blandade känslor just nu. Jag vill såå gärna bli gravid NU och hoppas givetvis att jag kommer ha egen ägglossning dessa tre månader och att jag dessutom blir gravid, men samtidigt vågar jag inte tro på det.. Jag ser framför mig hur jag och sambon kommer ha sex varenda dag i typ två veckor bara för att vi så himla gärna vill att det ska ta sig NU och inte vill missa en enda chans. Men ingen av oss tycker det är "kul" att ha sex när man har en press på sig.

Tanken på att det blir IVF om vi inte blir gravida under dessa tre månader, skrämmer mig. Jag vill inte genomgå IVF, men samtidigt gör jag det om jag måste.