Laparoskopi.

Då var operationen över. En operation jag bävat såå inför, som gjort mig arg, ledsen och rädd. Nu sitter jag i soffan och tar mig för magen. Smärtan är nästan olidlig, både i mage och axlar men jag är samtidigt glad. Operationen visade nämligen att allt ser fint ut. Äggstockar och livmoder är helt normala och äggledarna, varav den ena tycktes stängd på gynmottagningen visade sig ha lika bra passage som den andra. Alltså var det inget fel på någon av mina äggledare. Då kan man tänka att gynekologen på mottagningen där vi får hjälp gjort fel vid spolningen, men anledningen till att det kan vara svårt att spola äggledarna är att vid smärta drar musklerna ihop sig och då blir det nästintill omöjligt för vätskan att tränga igenom och jag hade ju väldigt ont när hon gjorde det. Nu var jag ju sövd och helt avslappnad, så därav kunde vätskan passera.

Det enda läkaren hittade under operationen var sammanväxningar mellan tarmarna och buken, men det är ingenting som påverkar fertiliteten. Däremot förklarar det mina extremt plågsamma krampanfall som kommer ungefär 1-2 gånger per år som ingen på akutmottagningarna kunnat förklara. Att jag lider av IBS har varit konstaterat sedan några år tillbaka, men sammanväxningar har ingen tidigare sagt någonting om, troligtvis för att det inte går att se på annat sätt än att gå in via buken och titta. Så nu när läkaren såg det rekommenderade hon mig att tänka på vad jag äter - minska på socker och snabba kolhydrater. Det ska tydligen minska risken för att mer sammanväxningar ska bildas.

Läkaren frågade också om mina sköldkörtelprover som togs för ca 1 år sedan. De visade då att jag hade förhöjt värde och hon ifrågasatte varför gynekologen på mottagningen inte gett mig Levaxin för det. Hon förklarade nämligen att om man har förhöjt värde, så är det som gott som omöjligt att bli gravid, vilket är någonting jag inte hade en aning om. Jag kunde dock inte svara på frågan om det har tagits nya prover som visat att jag i dagsläget har ett normalt värde, så läkaren skickade det som en förfrågan till gynekologmottagningen och skrev också att om jag har ett värde på över 2 så ska jag ha Levaxin. Innan hon gick sa hon att min mottagning kommer höra av sig till mig snarast för uppföljning. Jag kommer dock kontakta dem i mitten av nästa vecka, om jag inte hört något innan dess. Otålig som jag är.

Just nu känner jag en viss positiv energi, men jag vågar inte riktigt ta in den. Bara för att det är konstaterat att det inte är något synligt fel på mig, förutom PCOS så betyder inte det att jag kommer bli gravid på nolltid nu. Vi har ju ändå försökt i över 1 år. Tänk om det är de där jävla sköldkörtelhormonet som spökar, som har gjort det omöjligt att bli gravid - hur arg kommer jag inte att bli då på den mottagningen där vi går för att få hjälp!? Jag tror jag kommer börja skrika och svära, för om allt det vi genomlidit än så länge hade kunnat undvikas genom att äta Levaxin så är jag grymt besviken och arg på den mottagningen.